Italian painter, Roman school (b. 1599, Nettuno, d. 1661, Roma).Italian painter and designer. He occupied an important position, midway between Annibale Carracci and Carlo Maratti, in the development of a more restrained, less decorative painting in 17th-century Rome, a trend that culminated in the 18th century with Pompeo Batoni. Sacchi trained with Francesco Albani, Carracci's student, and taught Maratti. His often expressed devotion to the art of Raphael and Carracci and his criticism of the views of Pietro da Cortona and Gianlorenzo Bernini made him, with Nicolas Poussin and Alessandro Algardi, one of the most significant representatives of a stylistic and aesthetic opposition to the more flamboyant, extrovert aspects of the High Baroque. Sacchi did not, however, share Poussin's passionate interest in Classical antiquity, nor was his mature work as cerebral. Yet his mature style, less richly coloured than his early manner and more restrained emotionally,   Related Paintings of SACCHI, Andrea :. | Portrait of Monsignor Clemente Merlini sf | The Three Magdalenes DFY | The Vision of St Romuald af | Hagar and Ismail in the Desert ug | Marcantonio Pasquilini Crowned by Apollo sg |
Related Artists:
Erik Pauelsen
painted Ove Malling in 1700s
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Basilius Besler
1561-1629,was a respected Nuremberg apothecary and botanist, best known for his monumental Hortus Eystettensis. He was curator of the garden of Johann Konrad von Gemmingen, prince bishop of Eichstätt in Bavaria. The bishop was an enthusiastic botanist who derived great pleasure from his garden, which was the only important European botanical garden outside Italy. The gardens surrounded the bishop's palace, Willibaldsburg, which was built on a hill overlooking the town. These gardens had been started in 1596 and designed by Besler's colleague, Joachim Camerarius, the Younger (1534-1598), a physician and botanist. Upon Camerarius' death in 1598, Besler had the remainder of Camerarius' plants moved to Eichstätt and carried on the work of planting and supervision. The bishop commissioned Besler to compile a codex of the plants growing in his garden, a task which Besler took sixteen years to complete, the bishop dying shortly before the work was published. Besler had the assistance of his brother and a group of skilled German draughtsmen and engravers, including Sebastian Schedel, an accomplished painter, and Wolfgang Kilian, a skilled engraver from Augsburg. Kilian and his team engraved the initial copper plates, but after the bishop??s death, the operations moved to N??rnberg and a new team of engravers, among whom were Johannes Leypold, Georg Gärtner, Levin and Friedrich van Hulsen, Peter Isselburg, Heinrich Ulrich, Dominicus Custos and Servatius Raeven. Camerarius' nephew, Ludwig Jungermann (1572-1653), was a botanist and wrote the lion's share of the descriptive text. The work was named Hortus Eystettensis (Garden at Eichstätt). The emphasis in botanicals of previous centuries had been on medicinal and culinary herbs, and these had usually been depicted in a crude manner. The images were often inadequate for identification, and had little claim to being aesthetic. The Hortus Eystettensis changed botanical art overnight. The plates were of garden flowers, herbs and vegetables, exotic plants such as castor-oil and arum lilies.